Prinsen

Hittade till sist kameran instucken i rockfickan. Allt blir lite råddigt då man kommer hem från BB mitt i julfirandet bland julklappar, pepparkakor och glögg. Lillen sover på dagen och vakar på natten. Systrarna sover på natten och vakar på dagen....å jag vakar dygnet runt!

Bästa julklappen ever!

Vi fick den bästa julklappen ever! Måndagen 22 december kom vår lilla pojke - 3380 gram tung och 49 cm lång! Efter många om och men blev jag igångsatt. Allra helst hade de velat skicka hem oss igen eftersom det var fullt i alla förlossningssalar...jag hade heller inga värkar då vi kom, men vi hade blivit lovade igångsättning för att igen en gång undvika en förlossning på landsvägen. Jag fick i varje fall en säng att ligga på denna gång och en barnmorska som tog hål på fosterhinnorna. Något mera behövdes inte. Förlossningen kom igång lika snabbt som med T och en timme senare kom vår prins till världen. Hade vi varit hemma - eller någon annanstans - skulle vi alltså ha haft 60 minuter på oss från första värken att ta oss till sjukhuset. Vågar inte tänka tanken till slut! Någon smärtlindring förutom lustgas hann jag inte med. I något skede visste jag inte vad som var tak och vad som var golv i förlossningssalen då värkarna kom med sådan intensitet och så snabbt på varandra. Men slutet gott - allting gott! Nu njuter vi här hemma bland chokladaskar och pepparkakor och försöker lära känna varandra. Julaftonen hann vi också fira hemma då vi kom hem lagom till middagen. Kameran har jag glömt någonstans - bara den dyker upp ska ni få se bilder på den lilla tomten!

Julstämning

Hur får Du julstämning? Jag får julstäming när barnen kommer hem med superfina saker som de gjort på dagis och i skolan. Små saker som gjorts med omtanke. Någon vuxen som brytt sej om att slutresultatet blir bra och att barnet kan vara nöjd med sin sak och med sej själv. E kom hem med en jättefin skylt och med ett roligt budskap "Här bor bara snälla barn". T hade gjort en fin krans att hänga på dörren. Har inte fotat alla fina saker som de kommit hem med, men det har varit allt från julgransprydnader till hushållspapperhållare och papperstjärnor.

HA EN SKÖN HELG och julstressa inte!

Fortsättningen...

Plötsligt är klockan halv ett och det är dags för mej att köra till förskolan efter T. Dagarna flyger förbi och snart är det ju faktiskt julafton...i år har jag inte förberett så mycket julmat, men börjar ändå fundera på om jag skulle röra ihop några sillar och något annat gott och smått. Idag ska vi fixa knäck då girlsen kommer hem - minns inte om jag någonsin lyckats med det projektet men vi gör ett försök i år IGEN.

JULI var semestermånad och vi styrde kosan till grannlandet Sverige och Astrid Lindgrens värld. Medan pappa i huset jobbade hann vi besöka många mysiga, cafeér, butiker, stränder......

AUGUSTI. Jag springer forfarande trots att bulan på magen inte längre går att dölja - hela familjen med på Hitis minimarathon tillsammans med några andra Piffare, Lata dagar på stugan. Kräftsäsongen inleds med god fångst och vi ordnar den årliga kräftskivan och volleybollkväll (det var visst sista veckoslutet i juli). Jobb och skola med hela faderullan kör i gång igen.

SEPTEMBER är månaden då vi stänger sommarstugan och tar upp båten. Flickorna börjar rida i Nagu så alla onsdagaskvällar tillbringar vi där. E fyller år och så är det dags för den årliga cykelfesten. I år var det vår tur att bjuda på förrätt och jag fuskade lite...körde bil istället för att cykla ;)

Tillbakablick

Jag vet att jag är tidigt ute, men då jag för en gångs skull har TID så inleder jag min tillbakablick på året som gick redan nu. Det är rätt så roligt att gå igenom gamla foton från året som har gått och plötsligt märker man att det har gått många timmar framför datorn....Men vad gör det  - jag har fått rådet att ta det extra lugnt då babysen redan tidigare i veckan visade tecken på att vilja komma till världen. Men vi fick åka hem igen och jag fick rådet att VILA och TANKA med mycket mat och dryck. Känner mej som om jag håller på och förbereder mej för ett marathonlopp igen. Det behöver inte bli nytt rekord denna gång - det får gärna ta längre tid än 3.30.....

JANUARI var månaden då jag kunde gå igen och fick börja köra bil. Vilken frihet! Motionscykeln var min bästa vän och jag minns att jag stod i köket och kockade och bakade då resten av familjen var i skidspåret.

FEBRUARI - det var månaden som gick i FSSM:s tecken med mycket ordnande och planerande. Den ena festen efter den andra avlöste varandra. Jag ställer mej på skidorna och får lite snökänning.

MARS. Det var dags för skidavslutning på barmark. Vi tillbringade mycket tid i stallet och så tapetserade vi om E:s rum.

APRIL var månaden då jag började löpträna igen och konstaterade att yes - min akilllesssena klarar detta! Ödmjukt tacksam min duktiga kirurg! Vi inleder stugsäsongen igen och krattar miljontals löv...sjösätter båten och njuter av soliga dagar i skären.

MAJ. Flickorna börjar spela fotboll och jag tillbringar många timmar på fotbollsplanen. Vårbruket är i full gång - potatisen ska i jorden, växthuset fixas i skick och alla små frön ska petas ner i jorden. Vi får den nya bryggan till stugan och vi övar på simhopp varje kväll...även jag med en bebbe i magen :)

JUNI betyder sommarlov och T fyller 6 år. Vi firar midsommar på stugan liksom de flesta helger i juni. Väntar på semester och minns faktiskt inte om jag var trött pga graviditeten...tror inte det. Mådde inte heller illa.

To Be Continued.....

Rehabiliterande träning

Senaste året har jag inte ägnat mej åt så mycket annan träning än rehabiliterande träning. Först en trasig akillesssena och sedan en graviditet som har sett till att jag hållit mej lugn. Men jag har lärt mej att man kan rör på sej utan att vara dyngsur av svett på ryggen. Akillessenan lärde mej att cykla motionscykel och simning blev en ny motionsform. Som gravid har jag simmat ända tills för några veckor sedan - nu känns bassängen inte så lockande mera...istället GÅR jag. Ibland MED stavar och ibland UTAN. I det här tillståndet är dammsugning och golvtvätt en ny motionsform liksom att tömma diskmaskinen och hänga upp byk. Att knyta skosnören tar också på...Jag har på senaste tiden slarvat med att ta hand om min akilllessena. Den kräver fortfarande mera uppmärksamhet jämfört med en "frisk" sena och jag borde dagligen göra mina tåövningar och se till att stretcha den ordentligt. Annars får jag lida på kvällen av en styv och värkande sena - den verkar inte alls gilla att bära omkring på en tung kroppshydda och inte heller det att träningstimmarna är väldigt få jämfört med förut. 

Lucia och S

Så var det lucia. Fram med luciaklänningarna, ljus och glitterband. Fortfarande tycker flickorna att det är roligt att lussa för släktingarna. Jag tror att det är första gången i år som vi inte har behövt strida om vem som ska få vara lucia....ifjol köpte jag två luciakronor för att få slut på grälet...och naturligtvis meddelade lillayster i år att hon hellre är tärna. Nå, huvudsaken att alla är nöjda. T harmades bara över att stjärngossen ännu ligger i mammas mage och inte kunde vara med i luciatåget ;) i år. Förutom lucia-firandet har vi bakat farfars farmors S. Receptet har si så där några hundra år på nacken och jag fick ta mej till apoteket för att införskappa hjorthornssalt som är en av ingredienserna. Och så har vi testat på lite annat smått och gott till glöggen - bland annat dadlar med bacon som man snurrar runt dadeln och sätter i ugnen 10-15 minuter på 200 grader....mums!

Att anpassa sig

Det känns fortfarande ovant att vakna upp til en dag utan varken jobb eller träning. Två saker som tidigare fyllt min vardag till stor del. Visst finns det jobb att göra - städa, handla, laga mat, skjussa barnen till skola och förskola....men ändå blir det många fler timmar över i dygnet till att göra saker som jag inte hunnit med under de senaste åren. På veckoslutet då vi med T var på tumis begav vi oss ut i skogen och plockade mossa, lingonris och någon enstaka kotte hamnade också i korgen. Hemma pysslade vi dörrkransar och några blomuppsätningar. Sen började vi klippa och klistra och det blev säker midnatt innan vi slutade....Av bara farten fortsatte vi med att göra en ram att hänga upp julkorten i. Jag har aldrig varit särskilt bra på att vila på det där traditionella sättet...det vill säga vågrätt på soffan....jag laddar ofta batterierna bäst då jag får göra något helt annat än vad jag vanligtvis gör!

Vad jag sysslat med

Nu börjar då ÄNTLIGEN sovrumsprojektet vara klappat och klart! Vi har flyttat in i vårt nya sovrum, E har tagit sitt pick och pack och flyttat till vårt gamla sovrum. T har flyttat in i E:s gamla rum. Och i T:s gamla rum har nu spjälsängen flyttat in. Det lät så enkelt att bara så slå upp en mellanvägg och fixa ett rum till....men innan alla kläder hade bytt klädskåp och alla leksaker bytt bokhylla och lådor...Du milde! Vår gamla säng i björk målade vi vit (inte själva, utan den här firman, kan varmt rekommendera) liksom nattygsborden. Vår gamla byrå i sovrummet liksom spjälsängen målade jag själv. 

Jag ska bara.......

Vad knäpp man kan vara! Efter två barn borde man ju veta att livet inte stannar efter att man har fött barn - vi har ju både byggt hus, jobbat heltid och behållit alla våra fritidsintressen trots tillökning i familjen. ÄNDÅ sitter jag och gör upp listor och kruxar av det ena efter det andra som ska fixas innan  nummer tre anländer. Varför i hela världen kan man fråga sig...åtminstone på kvällen då benen är så trötta att jag knappt orkar ta mej upp för trappan! Men nu är i varje fall vårt sovrum klart (ska knäppa lite bilder vad jag får fram kameran i dagsljus), pepparkakorna bakade och lådorna med köttbullarna i frysen. Igår vinkade vi adjö till halva familjen som nu befinner sig på skidläger i Vuokatti. Ska passa på och fixa undan julklapparna, skriva julkorten och ett och annat julpyssel innan resten av familjen återvänder hem. SEN får lillen titta ut!